Det här är ett utdrag ur en artikel i nummer 24/2014 av tidningen Fokus.
Sverige har den högsta donationsviljan i världen. Ändå är vi långt ifrån bäst på organdonationer. Jenny Stensson har väntat i 480 dagar på samtalet som ska rädda hennes liv.
Telefonen ringer. Hjärtat rusar. Dolt nummer, en lördag förmiddag. Kan det betyda – det måste det väl ändå göra! – att det är dags? Dolt nummer står det när de ringer från sjukhuset, men de brukar bara höra av sig på vardagar om de ska meddela provsvar eller kolla hur hon mår. Lördag förmiddag och mamma, som sitter bredvid, får panik. Ett djupt andetag, alltid ett djupt andetag innan man svarar i telefon. Jenny lyfter luren. »Hallå?«
Hjärtat rusar. Men det var inte de som ringde. Inte den här dagen heller.
I fyrahundraåttio dagar har Jenny Stenssons liv varit på paus. Hon har inte gått en meter från sin vita Iphone, rädd att inte höra telefonen om hon står i duschen och tvättar håret. Om natten vaknar hon flera gånger och kollar efter missade samtal. Sedan den 20 februari 2013 står hon på akutlistan för att få en ny njure och bukspottkörtel. Hon är 20 år gammal, och får inte befinna sig mer än en timme från Södersjukhuset i Stockholm, för att omedelbart kunna flygas med ambulansflyg till Lund eller Göteborg, där transplantationen kommer att ske. Jenny är för sjuk och hennes hjärta för svagt, och den mest specialiserade vården finns inte i Stockholm där hon bor. Hon är inte ensam. Överallt i Sverige går folk och väntar på det där samtalet. Närmare 700 är de nu. Och särskilt många organ finns det inte. Behovet är mycket större än tillgången.
Faktum är att Jenny av många läkare ansågs vara för sjuk för att transplanteras, innan hon till slut, efter mycket tjat, fick genomgå en utredning och bedömdes vara i sådant skick att en transplantation kunde anses meningsfull. För, som hon säger: »Man vill ju inte slösa bort dyrbara organ på en person som ändå kommer att dö.«
Det började med en vanlig halsfluss, i oktober 2010. Jenny Stensson var 17 år och simmade på elitnivå. Hon hade toppbetyg i skolan, ville vara bäst på allt. Streptokockerna orsakade blodförgiftning och hon lades in på sjukhus för antibiotikabehandling, men i stället för att bli bättre så mådde hon bara sämre. Blodförgiftningen hade gått ner i buken och påverkat organen; njurar, tarmar och lever. Hon hade drabbats av njursjukdomen FSGS.