Frida Welander

Vilket blodförtunnande är bäst för de svårast njursjuka?

Blodförtunnande läkemedel används ofta för att förebygga stroke hos patienter med förmaksflimmer. Men vilket medel är säkrast för patienter med njursvikt – gamla beprövade warfarin eller nykomlingen NOAK?

Det ska doktoranden Frida Welander försöka ge svar på i sin jämförande studie med bidrag från Njurstiftelsen.

Kronisk njursvikt kan leda till många följdtillstånd och rubbningar i kroppen. Förmaksflimmer förekommer hos drygt 20 procent av patienter med allvarlig njursvikt och är ännu vanligare hos dialyspatienter. Eftersom förmaksflimmer innebär ökad risk för embolisk stroke används blodförtunnande medicin som förebyggande. Patienter med nedsatt njurfunktion har dock ökad risk för blödning, vilket gör det svårare att ta ställning till om dessa patienter ska ges blodförtunnande läkemedel.

Traditionellt har patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion och förmaksflimmer behandlats med warfarin, som visats skydda mot embolisk stroke – men också medför ökad risk för blödning.

På senare år har man allt oftare börjat behandla patienter med förmaksflimmer och allvarligt nedsatt njurfunktion med icke K-vitaminberoende blodförtunnande, så kallade NOAK. För patienter med normal till moderat nedsatt njurfunktion har NOAK visat sig vara mer eller lika effektiva samt lika säkra som warfarin vid förmaksflimmer.

– Min hypotes är att NOAK ger samma skydd mot embolisk stroke men mindre risk för allvarlig blödning än warfarin, förklarar Frida Welander som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, anställd som ST-läkare vid Sundsvalls sjukhus till vardags och snart färdig specialist i internmedicin.

För behandling av de värst drabbade patienterna med allvarligt nedsatt njurfunktion och dialysbehandling finns ingen tydlig rekommendation. De har nämligen uteslutits ur alla större läkemedelsstudier.

Fridas studie är en retrospektiv registerstudie där kohorten identifieras genom att inhämta registerdata i sex stora svenska kvalitetsregister bland andra Svenskt njurregister, Nationella Patientregistret, Läkemedelsregistret och Riks-stroke. Genom att matcha de olika källorna ska Frida söka fakta som bekräftar hennes hypotes. Därefter ska hon skriva en rapport som förhoppningsvis blir publicerad i internationell fackpress.

– Med rätt behandling kan vi minska risken för både embolisk stroke och blödning. Det är viktigt även för samhället då vården för dessa tillstånd ofta är både dyr och tidskrävande, säger Frida.

Anders Westgårdh