Vanda Friman är överläkare på infektionskliniken Östra sjukhuset och dessutom infektionskonsult på Transplantationscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Hon får ett stipendium på 75 000 kronor för sin forskning kring urinvägsinfektioner hos transplanterade patienter.

En av de vanligaste komplikationerna efter en njurtransplantation är att patienten får en urinvägsinfektion. Det kan ge allvarliga följder för en nytransplanterad. Infektionen kan bero på själva ingreppet men också på att patienten måste få läkemedel som sätter ner immunförsvaret, så att inte det nya organet stöts bort. Patienten får i förebyggande syfte läkemedel som ska förhindra olika typer av infektioner, bl a en typ av lunginflammation. Vid Transplantationscentrum har man sedan en tid tillbaka ändrat denna förebyggande behandling och ger nu sulfaprofylax som kan ha effekt även mot de bakterier som orsakar urinvägsinfektion.

Vanda Friman håller på med en studie som ska analysera data för 220 patienter som transplanterats på Sahlgrenska före och efter det att man bytt den förebyggande behandlingen.

– Vi har indikationer på att urinvägsinfektionerna minskat med den nya behandlingen. Men vi vill också försäkra oss om att inte patienterna får en ökning av bakterier som är resistenta mot antibiotika, till exempel multiresistenta bakterier. Det kan vi se i odlingsprover från patienterna. Vi studerar också om de patienter som fått en stent inlagd i urinledaren oftare får urinvägsinfektion. Kirurgen lägger ibland in en stent för att förhindra förträngning där den nya njurens urinledare möter patientens urinblåsa, beskriver Vanda Friman.

Stipendiet från Njurstiftelsen ska användas för att få tid att sammanställa och analysera alla tillgängliga data och skriva en vetenskaplig artikel om resultaten. I arbetet kommer Vanda Friman också att jämföra Sahlgrenskas resultat med motsvarande undersökningar från kliniker i andra länder.

– Arbetet kommer patienterna tillgodo i form av att vi får ökad kunskap som kommer att resultera i bättre behandlingar för att förebygga urinvägsinfektioner hos transplanterade patienter, säger Vanda Friman.

Jana Ekberg är transplantationsnefrolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Hon får 100 000 kr till sin forskning om en ny behandling som kan minska risken för att patienter utvecklar diabetes efter njurtransplantation.

Alla njursjuka som får en ny njure måste få starka mediciner för att inte den nya njuren ska stötas bort. Dessa starka läkemedel kan ha andra negativa effekter. Så har man t ex sett att många transplanterade får diabetes under det första året efter njurtransplantationen. Kortisonet i den förebyggande behandlingen verkar bidra till detta. Därför gör Jana Ekberg och hennes kollegor nu en studie där man jämför patienter som får en ny immunhämmande behandling utan kortison med patienter som får den konventionella behandlingen. Sammanlagt 222 patienter i Göteborg, Malmö och Århus deltar i studien.

– Vi hoppas att förekomsten av diabetes ska minska utan att de transplanterade patienterna får fler avstötningar. Om det är så, kan vi i framtiden individanpassa behandlingen så att vi använder det nya läkemedlet till patienter som har en förhöjd risk för diabetes, förklarar Jana Ekberg.

Förhöjd risk för diabetes kan man ha om det finns diabetes i släkten, om man tidigare haft högt blodsocker, om man är överviktig eller äldre.

Alla njurtransplanterade följs noga upp under de två första åren eftertransplantationen. Bland annat tas vävnadsprover, s k biopsier, för att se om några avstötningsmekanismer trätt in. Som en bieffekt av den här studien kommer forskarna att undersöka om ett särskilt blodprov, ett genetiskt test, kan ersätta eller åtminstone minska behov av vävnadsprovet.

– Det vore en stor fördel eftersom det är betydligt skonsammare för patienten och dessutom billigare för sjukvården, säger Jana Ekberg.

Stipendiet ska användas för att sammanställa och analysera det insamlade materialet.

Forskningsprojektet ska vara klart nästa år och redovisas i en vetenskaplig tidskrift.

Dag Eckersten är överläkare i njurmedicin vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Han får 150 000 kronor för sin forskning som syftar till att individualisera behandlingen för patienter som går i dialys.

Genom att kunna bedöma patientens vätskebalans bättre, ska negativa effekter på hjärta och hjärna kunna minskas. Att år efter år gå i dialys under många timmar flera gånger i veckan är mycket påfrestande för kroppen. Många patienter drabbas av hjärt- kärlsjukdom och nästan alla drabbas av stor trötthet under behandlingen, vilket kan vara tecken på försämrad hjärnfunktion. Dag Eckerstens teori är att nyckeln till att minska dessa påfrestningar är att hitta rätt vätskebalans för patienten.
– I vårt forskningsprojekt mäter vi kontinuerligt hur hjärtfunktionen ändras under dialysen. Vi studerar också hur patientens hjärna påverkas under behandlingen. Vi hoppas kunna hitta nya sätt för dialyspersonalen att hitta rätt torrvikt för patienten så att patienten varken har för lite eller för mycket vätska i kroppen efter dialysen. Vi vill också se hur varje patients
hjärta och hjärna tolererar dialysen, förklarar Dag Eckersten.
Målet är att komma fram till vilken typ av dialys som är bäst för varje patient. Hur ofta och hur långa dialyser passar den enskilde bäst. Allt fler patienter går i dialys och bara Malmö har 150 patienter som går i bloddialys. Många väntar på transplantation, men det är inte lösningen för alla. Det finns patienter som gått årtionden i dialys. Därför är det viktigt att påfrestningarna på kroppen kan minskas så mycket som möjligt.

Forskningsstudien kommer att pågå under hela 2019, men delresultat kan publiceras tidigare.

Resultatet av studien kan komma att användas vid kliniker över hela landet.

Eva Lagging är doktorand och forskare kring levande njurdonation vid Karolinska Institutet i Stockholm. Hon får 75 000 kr för att utforska hur man bäst informerar närstående till njursjuka via brev om vad det innebär att donera en njure.

Njursjuka personer som behöver en ny njure kan få en sådan från en levande eller avliden donator. Resultaten efter transplantation med levande givare är bättre. Det beror bl a på att operationerna kan planeras bättre och att tiden i dialys kan bli kortare för patienten.

Den vanligaste donatorn är en närstående till patienten. Det kan vara en släkting, vän eller arbetskamrat. En del njursjuka frågar själva sina närstående om de är villiga att donera. Många vill dock gärna ha hjälp av vården att ställa frågan. På Danderyds sjukhus har man prövat att skicka ett brev hem till personer som den njursjuke angivit som närstående. Nu ska Eva Lagging i ett forskningsprojekt utvärdera hur anhöriga upplever den information de får via brevet. Studien görs i samarbete med forskargruppen Donationsetik. Undersökningen kommer att göras via djupintervjuer.

– Vi vill veta hur den anhörige upplever att bli kontaktad på det här sättet och vad de anser om innehållet i brevet. Vi vill också veta hur man ser på sjukvårdens roll i att kontakta tänkbara donatorer, beskriver Eva Lagging.

Resultatet ska sedan sammanställas i en vetenskaplig artikel. Förhoppningsvis kommer studien att ge ökad kunskap som kan förbättra informationen till närstående. I förlängningen kan det leda till att fler är villiga att donera organ och därmed att fler njursjuka kan transplanteras.

– En annan fördel är att personalen kring den njursjuke kan känna en större trygghet i hur deras roll uppfattas av de potentiella donatorerna, säger Eva Lagging.

Årets stipendieutdelning ägde rum onsdagen den 28 november kl 16.30 i Sahlgrenska sjukhusets aula, Blå Stråket 5, i Göteborg.

Vid årets stipendieutdelning medverkade Ola Samuelsson, docent och överläkare i njurmedicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han föreläste om blodtryckets påverkan på hjärta och njurar.

Kattis Ahlström, känd TV-personlighet, var moderator i en diskussion där frågor kring njurtransplantationer och njursjukvård ventilerades. Övriga medverkande var Joakim Hedin initiativtagare till Stiftelsen och en av grundarna Lennart Grebelius, Peter Carstedt från Föreningen MOD (Mer Organdonation) och förstås mannen bakom Njurstiftelsen, Paul Frankenius, själv njurtransplanterad två gånger.