Det började med en toppluva som Lennart Grebelius sålde till Paul Frankenius. Ur de gemensamma affärerna växte snart en stark vänskap mellan två säregna entreprenörer, och när njurstiftelsen grundades var Lennart en av finansiärerna.
I mitten av 1970-talet rådde Ingemar Stenmark-feber i Sverige. Arbetsplatser avstannade och lektioner ställdes in i skolorna när den tystlåtne slalomidolen störtade utför pisterna. På huvudet hade han en stickad mössa tillverkades i en liten lada på familjen Grebelius gård i Sätila. Det var i den miljön som Lennart växte upp, började arbeta tillsammans med sin pappa, visade god affärsnäsa och snart blev vd för familjeföretaget.
Verksamheten växte till fem fabriker. Samtidigt passade Lennart på att läsa klassisk historia, idéhistoria, astronomi och filosofi. Intresset för konsten och existensen växte ytterligare. Idag är han både riskkapitalist och konstnär.
”Jag känner mig hemma både i konsten och näringslivet, men samtidigt lite som en främling överallt”, säger Lennart som kallar sig en av naturen splittrad mångsysslare. Hans bolag Sätila Holding äger och förvaltar fastigheter i London, Los Angeles, Stockholm och Göteborg, och har ägarandelar i ett 20-tal bolag, samt Sätila of Sweden, det klassiska toppluveföretaget som funnits sedan 1896.
Redan det första mötet på JC i Borås utvecklades till mer än bara en relation mellan säljare och köpare. ”Vi började prata om intressanta saker redan från start”, minns Lennart. ”Livets stora frågor, varifrån och varthän?”
I sitt konstnärsskap har Lennart bland annat intresserat sig för den ljusskygga handeln med njurar, där fattiga människor i trångmål säljer sina organ för att ha råd med livets nödtorft. I boken Kidney for Sale samlade Lennart autentiska annonser, typ:
”I want to sell my kidney. Call me for negotiation. I am in need of urgent money to help my family.”
Konstprojektet visades på Borås Konsthall. Paul var på vernissagen och blev skakad.
”Jag grät, fick hålla i min hustru Ulrika. Lennart visar problematiken i all sin djävlighet. Han har den förmågan, att sätta saker i perspektiv”, berättade Paul i Göteborgs-Posten 2007.
Lennart poängterar att den illegala njurhandeln ger säljaren en väldigt dålig prognos för fortsatt livskvalitet. Däremot fungerar normal donationsverksamhet för det mesta utmärkt både för donator och mottagare.
”Donatorerna får inte sällan bättre livskvalitet än tidigare. De blir mer vaksamma och väljer att leva hälsosammare, och nyttan för mottagaren är givetvis enormt stor. Det är en sund och väl fungerande verksamhet” säger Lennart som är optimistisk inför nya tekniker som på sikt kan omfatta syntetiska sätt att framställa njurar. ”Jag tror att vetenskapen har stora möjligheter att utvecklas så att många fler slipper vänta på organdonation.”
Anders Westgårdh intervjuade Lennart Grebelius Foto: Håkan Ludwigsson