paul och leif 4

I maj 2008 fyllde Paul Frankenius 50 år. Nära vänner bildade då stiftelsen till förmån för njursjuka. Stiftelsen har till huvudsakligt ändamål att genom utdelning av bidrag främja följande: 

  • Ekonomiskt stöd till behövande personer som blivit njursjuka
  • Vetenskaplig forskning

Inom ändamålet vetenskaplig forskning ligger att främja åtgärder för att öka antalet donatorer till njursjuka.

Paul har egen erfarenhet av att vara njursjuk och vet hur svårt det är att befinna sig i den situationen. Stiftelsen för njursjuka vill hjälpa de personer som har en svår ekonomisk situation samt stödja patientnära forskning för att förbättra för njursjuka idag och i framtiden.

 

1994 fick Paul Frankenius stora problem med sina njurar. Paul hann bli 36-årig småbarnpappa, innan han fick fler symtom.
Stark klåda och illamående. Mycket snart fick han en dialysslang inopererad i magen – var 6:e timme, 4 gånger per dygn, renade han sitt blod från gifter som inte njurarna klarade av att föra bort med urinen. Behandlingen var portabel och innebar att Paul kunde fortsätta resa, till skillnad från bloddialys som utförs på sjukhus varannan dag.
– Man blir inte helt renad av påsdialys, men man lever. Och jag hade bestämt mig för att leva så normalt det bara gick. Det var slitigt, men när det blir allvar har man större kapacitet än man tror. Dock inte hur stor som helst.

 

”Jag omvärderade livet, insåg att jag inte bara kunde ha en anställning”
Paul Frankenius.

 

När Pauls nya njure hösten 2004 oväntat gav upp efter 8,5 år (hållbarheten för en nekronjure brukar vara cirka 15 år) var det inte bara ett svårt bakslag för honom och familjen. Vännerna såg hur Paul, tillbaka i dialys och transplantationskö, blev allt blekare och svagare.

leif-och-paul-ns

Leif: – Visserligen fortsatte Paul att resa och arbeta, men då ska man veta att han har ganska hög lägstanivå.

Cirka hälften av alla som väntar på transplantation blir erbjudna en njure av en anhörig. Till Paul anmälde sig över 30 frivilliga. Av dessa visade sig 16 vara möjliga som donatorer. Efter inledande tester på Sahlgrenska i Göteborg föll ännu fler bort.

Paul: – Vad säger man till människor som ringer och erbjuder en sin ena njure? Inte ska väl du …. inte ska väl jag? Leif verkade så säker på sin sak, men jag bad honom ändå att tänka efter noga.

Leif: – För mig var det ganska odramatiskt. Jag skulle kunna avstå från den ena utan att min hälsa påverkades ett dugg. Egentligen behöver vi ju bara en njure.

Paul: – Jag skulle inte ha levt idag om det inte vore för min donator och nära vän, Leif. Jag hade kanske klarat mig ett halvår till, eller högst ett år.

Leif: – Paul är en fantastisk människa, godheten och osjälviskheten personifierad. Han har bidragit med så mycket till så många. Att en sådan människas liv skulle ta slut i förtid vore alltför grymt. Jag tror att det var därför så många ville hjälpa till. Godhet föder godhet.