Människor och andra däggdjur har två njurar, men bara ett hjärta och en hjärna. Varför är det egentligen så?

– För att njurarna är så viktiga, förstås! säger Diana Karpman – lite på skoj och lite på allvar. Som överläkare och professor i njurmedicin tycker hon verkligen att dessa organ är bland de viktigaste i kroppen.

Mycket läsvärd intervju med Diana Karpman, överläkare och professor i njurmedicin.
Diana Karpman grundade verksamheten för njurmedicin för barn vid Skånes Universitetssjukhus i Lund.

Läs hela artikeln här: http://www.lum.lu.se/hon-soker-orsaker-till-njursvikt/

Bild: STAFFAN CLAESSON/arkiv

På Akademiska pågår en världsunik studie med ett nytt preparat som ska ta bort antikroppar hos patienter som ska transplanteras.

– Målet är att man i lägre grad än förr ska behöva ta hänsyn till antikroppar mellan givare och mottagare som är ett bekymmer, säger Helene Malm vidare i pressmeddelandet.

Läs mer här:

http://www.unt.se/uppland/uppsala/3-000-transplanterade-hittills-4353018.aspx

Jag blev uppringd av min bror i mitten av februari. Jag hade bett honom återkoppla när han hade fått resultaten från tremånaderskontrollen. Jag donerade nämligen min högra njure till honom i november 2015.

Alla värden var normala och jag hörde på hans röst att han var pigg. Jag kände en stor lättnad över att det hade gått så bra. Jag är vanligen väldigt känslosam men det verkar ha blivit mer av den varan.

Det började hösten 2014. Min brors njurar började gå ner i funktion och jag anmälde mig som möjlig donator. Sagt och gjort, undersökningen av både mig och min bror startade. Då jag är en idog motionär var jag inte direkt nervös, men stämde min njure mot honom eller skulle man upptäcka något annat otrevligt hos mig? Jag blev godkänd på vårkanten 2015 och operationen planerades till hösten. Jag intensifierade min träning. Kondition, styrka och balans ville jag uppnå. Jag vill gärna ta fram yoga-passen som en nyckelfaktor där man förutom ökad smidighet kan få ett lugn genom andningsteknik. Även om min normala alkoholkonsumtion är ytterst modest blev det en vit period tre månader innan operation.

Min brors tillstånd blev allt sämre under hösten och han var tvungen att börja dialysera några veckor innan operationen då kroppen sa ifrån. Jag kände att jag var väl förberedd så jag var aldrig nervös innan för min egen skull. Jag sov till och med gott sista natten innan operation. Däremot fanns det alltid en gnagande oro hur resultatet efter operationen skulle bli trots att jag läst att det sannolikt skulle gå bra.

Jag och min bror låg på samma rum på operationsavdelningen. Det var i vår barndom, för 55 år sedan, som vi senast sov i samma rum.

På tisdagsmorgonen åkte jag först ner till operationssalen. Strax innan operationen praktiserade jag lite yogaandning och fick ner min anspänning. Det närmaste dygnet var jag dock inte så kaxig. Jag hade läst att man skulle bli hemskickad till helgen och eftersom operationen gjordes i Malmö och jag bor i Göteborg så var det ännu viktigare att komma på fötterna och komma igång med kroppen. Min fantastiska sambo hade följt med mig och körde hem mig på fredagen samma vecka. Eftersom de tog höger njure blev operationen lite mer tidskrävande då levern var i vägen.

Jag hade inte kunnat komma hem så snabbt om jag inte hade förberett mig så väl. Tränat upp styrkan i armar och ben när jag skulle sätta mig och balansen när jag skulle upp på fötterna. Att andas lugnt och metodiskt den första natten efter operationen var nödvändigt eftersom sjukvårdspersonalen ofta sprang in på natten för att kontrollera att allting var bra.

Det var en fantastisk vecka på många sätt! Att få se fötterna på min bror under det första dygnet var häftigt. Fötterna krympte markant när vätskan minskade i kroppen. Den nya njuren hade börjat arbeta direkt och jobbade stenhårt. Vi fick även se njuren arbeta genom ultraljudsapparat, den gjorde ett gott jobb. November och december var också en fantastisk tid. Jag har mått bra hela tiden. Tänk att få vila mitt på dagen, och att bli omhändertagen av min sambo (som är distriktssköterska) osv!

Detta är det mest meningsfulla jag har gjort i hela mitt liv. Jag har på köpet blivit ännu mer tacksam för det jag har och framför allt att jag har den fysiken jag har. Jag har blivit ännu mer känslosam och några veckor efter operationen blev jag väldigt känslig för dofter och smaker. Det var nästan som att bli född på nytt. Jag vet också att min bror är pigg igen och kan umgås med de sina, det betyder oerhört mycket.

Jag började jobba igen den 7e januari 2016, dvs sju veckor efter operationen. Jag försöker koppla ihop Friskis & Svettis med sjukvården för att fler skall få möjligheten att må så bra som jag har gjort och kanske få flera att överväga att donera till någon.

Detta är sann livsglädje! Jag hade möjligheten att hjälpa min bror och jag gjorde det!

// Johan

http://levandedonation.se/historier/johan/

Innan en levande donator kan bli aktuell görs alltid noggranna undersökningar för att ta reda på om givaren är lämplig för en njurdonation. En levande donator måste vara myndig, helt frisk och måste därför genomgå en rad medicinska och psykosociala undersökningar. Under denna utredning så testar man att den levande donatorn matchar mottagaren med ett antal kriterier så att den donerade njuren inte stöts bort av mottagaren immunsystem.

Det är inte alltid som en tilltänkt donator och mottagare passar ihop, exempelvis på grund av att de har olika vävnadstyper. Tidigare har man lagt ned utredningarna och patienten har istället ställts på väntelistan för att få en njure från en avliden donator. Nu kommer man i Sverige istället tillfråga både den som behöver en ny njure och den som vill donera en njure om de vill vara med i ett utbytesprogram.

Korsvis donation

Sedan 2016 finns det numera något som kallas för ”korsvis donation”. Exempelvis kanske en donator har blodgrupp A och inte kan ge till en mottagare med blodgrupp B, men det kan då finnas ett annat donator-mottagar-par där donatorn har blodgrupp B och inte kan ge till sin mottagare som har blodgrupp A. Då kan donatorerna byta plats med varandra.

Donator 1 ger till mottagare 2, och donator 2 ger till mottagare 1.

Vävnadstyp

Varje människa har en specifik vävnadstyp, även kallad HLA-typ. I vissa fall händer det att den som ska få en njure har utvecklat antikroppar mot andra människors vävnadstyper. För att undersöka detta tas ett blodprov som kallas korstest, eller cross match. Prover tas både under utredningen och före planerad transplantation. Det är när detta test inte matchar som man kan vara aktuell för njurbytesprogrammet.

Njurbytesprogram 

Har du en levande donator som inte matchade dig? Vill ni medverka i njurbytesprogrammet? Läs mer nedan och se längst ner för kontaktuppgifter!

Genom att matcha levande njurdonatorer med andra personer än dem de ursprungligen tänkt donera sin njure till hoppas man nu kunna öka antalet njurdonationer i Sverige.

Om både mottagare och donator väljer att delta i programmet registrerar sjukvårdspersonalen personerna i ett särskilt datasystem. På så sätt kan matchningen av kompatibla donatorer och mottagare ske på ett smidigare sätt. Förhoppningen är att man på detta sätt ska kunna öka antalet njurdonationer med levande donatorer med tio procent, enligt en försiktig beräkning. Det skulle innebära att man skulle kunna genomföra cirka 15-20 fler njurtransplantationer varje år.

– Det kanske inte låter som en stor ökning men det betyder oerhört mycket för dem som står på väntelistan för en ny njure. Det är även fördelaktigt att få en njure från en levande donator eftersom njuren då är i lite bättre skick än en njure från en avliden donator. Samtidigt innebär fler donationer med levande donatorer att det blir färre personer på väntelistan för en njure från en avliden donator och att väntetiden därmed kortas, säger Per Lindnér, verksamhetschef för transplantationsavdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhus.

Utbytesprogrammet för njurar från levande donatorer bygger på ett samarbete mellan alla transplantationscenter i Sverige. Att få till ett nationellt samarbete har varit nödvändigt för att kunna få ihop en tillräcklig mängd med patienter till programmet. Tills att njurbytesprogrammet startar till hösten 2016 pågår ett arbete med att ta fram gemensamma regler och anvisningar för hur utbytena ska gå till rent praktiskt.

Man har i början av 2016 börjat identifiera möjliga donatorer och mottagare som ska vara med i utbytesprogrammet.

Om DU är intresserad av att anmäla ditt intresse eller att få veta mer om njurbytesprogrammet och korsvisa donationer – maila oss på njurbytesprogram@levandedonation.se