Fyra läkare belönas för insatser mot dold folksjukdom

njurstiftelsen-2016-lars-w

Sedan 2009 stödjer Stiftelsen för Njursjuka de eldsjälar som med forskning och
medicinsk praktik bidrar till ett bättre liv för de många svenskar som varje år drabbas
av denna dolda folksjukdom.
I år går stipendierna till fyra hängivna läkare som 24 november firades på Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg av kirurger, sköterskor, forskare, patienter och organdonatorer
som samlats för att hylla livet

2008 fyllde entreprenören och affärsmannen Paul Frankenius 50 år. Han hade varit njursjuk
sedan 1994 och har idag genomgått inte mindre än två transplantationer.
I stället för presenter bildade hans vänner då Stiftelsen för Njursjuka för att bidra till
forskningen via stipendier till yrkesverksamma inom sjukvården, men även för att ge
ekonomiskt stöd till de många sjuka som lever under knappa omständigheter.
Man räknar med att en av tio svenskar har någon form av njurpåverkan. För närvarande
väntar drygt 700 personer på nya organ. Över 3000 njursjuka i Sverige har dialysbehandling,
och majoriteten av de som väntar på organ behöver en njure, antingen från av en nyss
avliden donator eller av en levande givare.
Stiftelsen delar i år ut stipendier på sammanlagt 400 000 kr till fyra forskare för hela
eller delar av fyra projekt som de bedriver. Årets stipendieutdelning hade levande donatorer
i fokus och samlade ett hundratal gäster under festliga former i sjukhusets aula.

2016 ÅRS STIPENDIATER ÄR:
Anders Christensson, överläkare och chef vid sektionen för njurmedicin vid Skånes
universitetssjukhus. Många njursjuka drabbas dubbelt i form av hjärtsjukdom. Även
lättare påverkan på njurfunktionerna är en riskfaktor för död i hjärtkärlsjukdom.
Anders forskningsprojekt syftar till att beskriva sambandet mellan njursjukdom och
hjärtsjukdom, i syfte att minska sjukligheten hos patienter som redan är njursjuka.
Ansökan beviljas med 100 000 kronor.

Emelie Westergren, ST-läkare vid Njurmedicinska kliniken på Karolinska sjukhuset
i Solna. Så kallad IgA-nefrit är den vanligaste formen av njurinflammation och en
vanlig orsak till njursvikt som ofta drabbar unga vuxna. Tillsammans med två handledare
genomför Emelie ett doktorandprojekt under hösten 2016 med syfte att bidra till bättre
möjligheter att med rätt behandling bromsa risken för dialys och transplantation.
Ansökan beviljas med 80 000 kr.

Daniel Espes, läkare inom internmedicin och endokrinologi vid Akademiska Sjukhuset
i Uppsala. Diabetes är den enskilt vanligaste orsaken till kronisk njursvikt och behov
av dialys i västvärlden. Syrebrist i njuren har en nyckelroll vid utvecklandet av njurskada.
Daniel medverkar i en klinisk interventionsstudie som syftar till att skydda njurfunktionen
hos patienter med typ 1-diabetes genom att sänka nivåerna av sköldkörtelhormon med
tyreostatika. Ansökan beviljas med 140 000 kronor.

Ingela Fehrman Ekholm, överläkare vid transplantationskirurgiska kliniken vid Karolinska
Universitetssjukhuset i Huddinge. Njurtransplantation med levande donatorer ger bäst
resultat och ökar möjligheten till fler njurbyten. Idag är hälften av givarna anonyma och
okända för mottagaren. I Sverige är de anonyma donatorerna ganska unga. Ingela ska
tillsammans med kollegor undersöka hur de anonyma donatorerna upplevt sin donation
och hur de mår idag. Ansökan beviljas med 80 000 kronor.

2016 års stipendiater Anders Christensson, Ingela Fehrman-Ekholm samt Daniel Espes

Tre av 2016 års stipendiater: Anders Christensson, Ingela Fehrman-Ekholm och Daniel Espes.

njurstiftelsen-2016-peter-och-paul

Paul Frankenius från Njurstiftelsen och Peter Carstedt från MOD som var en av föredragshållarna denna dag.

Styrelsen för Stiftelsen för njursjuka består av advokat Lars Wessman, docent
Annette Lennerling, kommunikationsexperten Nina Eldh samt Paul Frankenius och
njurdonator Leif Almberg.
MER INFORMATION:
Läs mer om Stiftelsen för Njursjuka: www.njurstiftelsen.se
Högupplösta bilder för fri publicering: jeanette.regner@gmail.com
KONTAKTPERSONER:
Lars Wessman, ordförande i Stiftelsen för Njursjuka, tel 0705-64 30 68
Annette Lennerling, ledamot och med dr, patientkoordinator vid
transplantationsenheten Sahlgrenska Universitetssjukhuset, tel 0736-60 16 90
Paul Frankenius, ledamot och mannen bakom stiftelsen, tel 0702-70 80 90

Prins Daniel i möte med MOD

 

Tisdagen den 11 oktober gav Prins Daniel företräde för Emma Dalman och Peter Carstedt från MOD – Mer organdonation. Prinsen är beskyddare av MOD.

Under mötet talade de om situationen för de personer som i dag väntar på en livsviktig transplantation och vad som krävs för att Sverige skall bli bättre inom organdonation och komma ikapp övriga länder i Europa.

Läs hela artikeln

 

Hon söker orsaker till njursvikt

Karpman

Människor och andra däggdjur har två njurar, men bara ett hjärta och en hjärna. Varför är det egentligen så?

– För att njurarna är så viktiga, förstås! säger Diana Karpman – lite på skoj och lite på allvar. Som överläkare och professor i njurmedicin tycker hon verkligen att dessa organ är bland de viktigaste i kroppen.

Mycket läsvärd intervju med Diana Karpman, överläkare och professor i njurmedicin.
Diana Karpman grundade verksamheten för njurmedicin för barn vid Skånes Universitetssjukhus i Lund.

 

Läs hela artikeln här: http://www.lum.lu.se/hon-soker-orsaker-till-njursvikt/

 

Världsunik studie på Akademiska sjukhuset i Uppsala

 

 

Akademiska sjukhuset är näst stört på njurtransplantatoner. <br /><div class="byline italic">Bild: STAFFAN CLAESSON/arkiv</div>

Bild: STAFFAN CLAESSON/arkiv

På Akademiska pågår en världsunik studie med ett nytt preparat som ska ta bort antikroppar hos patienter som ska transplanteras.

– Målet är att man i lägre grad än förr ska behöva ta hänsyn till antikroppar mellan givare och mottagare som är ett bekymmer, säger Helene Malm vidare i pressmeddelandet.

Läs mer här:

http://www.unt.se/uppland/uppsala/3-000-transplanterade-hittills-4353018.aspx

Jag hade möjligheten att hjälpa min bror och jag gjorde det!

Johan Hansen foto alt2

 

Jag blev uppringd av min bror i mitten av februari. Jag hade bett honom återkoppla när han hade fått resultaten från tremånaderskontrollen. Jag donerade nämligen min högra njure till honom i november 2015.

Alla värden var normala och jag hörde på hans röst att han var pigg. Jag kände en stor lättnad över att det hade gått så bra. Jag är vanligen väldigt känslosam men det verkar ha blivit mer av den varan.

Det började hösten 2014. Min brors njurar började gå ner i funktion och jag anmälde mig som möjlig donator. Sagt och gjort, undersökningen av både mig och min bror startade. Då jag är en idog motionär var jag inte direkt nervös, men stämde min njure mot honom eller skulle man upptäcka något annat otrevligt hos mig? Jag blev godkänd på vårkanten 2015 och operationen planerades till hösten. Jag intensifierade min träning. Kondition, styrka och balans ville jag uppnå. Jag vill gärna ta fram yoga-passen som en nyckelfaktor där man förutom ökad smidighet kan få ett lugn genom andningsteknik. Även om min normala alkoholkonsumtion är ytterst modest blev det en vit period tre månader innan operation.

Min brors tillstånd blev allt sämre under hösten och han var tvungen att börja dialysera några veckor innan operationen då kroppen sa ifrån. Jag kände att jag var väl förberedd så jag var aldrig nervös innan för min egen skull. Jag sov till och med gott sista natten innan operation. Däremot fanns det alltid en gnagande oro hur resultatet efter operationen skulle bli trots att jag läst att det sannolikt skulle gå bra.

Jag och min bror låg på samma rum på operationsavdelningen. Det var i vår barndom, för 55 år sedan, som vi senast sov i samma rum.

På tisdagsmorgonen åkte jag först ner till operationssalen. Strax innan operationen praktiserade jag lite yogaandning och fick ner min anspänning. Det närmaste dygnet var jag dock inte så kaxig. Jag hade läst att man skulle bli hemskickad till helgen och eftersom operationen gjordes i Malmö och jag bor i Göteborg så var det ännu viktigare att komma på fötterna och komma igång med kroppen. Min fantastiska sambo hade följt med mig och körde hem mig på fredagen samma vecka. Eftersom de tog höger njure blev operationen lite mer tidskrävande då levern var i vägen.

Jag hade inte kunnat komma hem så snabbt om jag inte hade förberett mig så väl. Tränat upp styrkan i armar och ben när jag skulle sätta mig och balansen när jag skulle upp på fötterna. Att andas lugnt och metodiskt den första natten efter operationen var nödvändigt eftersom sjukvårdspersonalen ofta sprang in på natten för att kontrollera att allting var bra.

Det var en fantastisk vecka på många sätt! Att få se fötterna på min bror under det första dygnet var häftigt. Fötterna krympte markant när vätskan minskade i kroppen. Den nya njuren hade börjat arbeta direkt och jobbade stenhårt. Vi fick även se njuren arbeta genom ultraljudsapparat, den gjorde ett gott jobb. November och december var också en fantastisk tid. Jag har mått bra hela tiden. Tänk att få vila mitt på dagen, och att bli omhändertagen av min sambo (som är distriktssköterska) osv!

Detta är det mest meningsfulla jag har gjort i hela mitt liv. Jag har på köpet blivit ännu mer tacksam för det jag har och framför allt att jag har den fysiken jag har. Jag har blivit ännu mer känslosam och några veckor efter operationen blev jag väldigt känslig för dofter och smaker. Det var nästan som att bli född på nytt. Jag vet också att min bror är pigg igen och kan umgås med de sina, det betyder oerhört mycket.

Jag började jobba igen den 7e januari 2016, dvs sju veckor efter operationen. Jag försöker koppla ihop Friskis & Svettis med sjukvården för att fler skall få möjligheten att må så bra som jag har gjort och kanske få flera att överväga att donera till någon.

Detta är sann livsglädje! Jag hade möjligheten att hjälpa min bror och jag gjorde det!

// Johan

 

http://levandedonation.se/historier/johan/

Vill sprida kunskap om njursjukdomen

Alltid aktiv. Erik Gillberg har idrottat under hela sitt liv. ”Läkarna säger att det är bra att vara fysiskt aktiv och röra sig med tanke på en eventuell framtida njurtransplantation, men det är inte därför jag håller igång så pass mycket, säger han.

Läs hela artikeln om Erik på Unt.se:

En resa tillsammans med min syster

Else-Britt foto färg

 

När jag sa JA till organdonation hade jag ingen tanke på att jag senare i livet skulle donera som levande donator.

Men för snart två år sedan när min syster som var sjuk i en njursjukdom plötsligt fick sämre värden fanns ingen tvekan. Jag sa till henne: ”Kära syster, om du vill och jag passar och duger – då får du min ena njure.” Och där började jag och min syster vår gemensamma resa.

I juni 2014 fick jag träffa en kurator för att prata igenom ”saken”. Det var viktigt att jag förstod vad det var jag gav mig in på. Därefter började alla provtagningar och kontroller. Det var ganska många, men jag tvekade aldrig. I juni 2015 fick jag så äntligen klartecken från sjukhuset – jag passade som donator! Jag kände en enorm glädje som fyllde hela mig, så stark att jag har svårt att beskriva den.

Innan jag kunde donera var min syster tvungen att operera bort en av sina sjuka njurar och därefter läka några månader. Först därefter var det min tur, så vi ställde in oss på det. Men sista veckan i augusti blev vi kallade till sjukhuset för att prata med läkaren om operation och vad det innebär för oss och vilket datum det skulle ske. De berättade att min syster inte skulle klara två operationer, utan planen var istället att under samma operation ta bort hennes sjuka njure och därefter transplantera in min friska. Allt skulle ske den 23 oktober. Tårarna började rinna och vi kramade varandra. Äntligen skulle det bli av.

Den 21e oktober åkte jag till sjukhuset och mötte min syster för de sista provtagningarna innan det var dags. För det var ju så, att än fanns det en risk att något kunde sätta stopp för allt. Nu var det bara två dygn kvar! Min syster och jag hade förmånen att tillbringa den tiden tillsammans. Vi umgicks, åt middag, pratade, skrattade och fick bara vara systrar.

Den 23e oktober.  Nu var det dags. Vi gick tillsammans till avdelningen och förberedde oss sida vid sida. Klockan 07:20 gick vi ner till operation och väntade. En sköterska kom och hämtade mig först. Jag gav min syster en kram och sa ”Det här fixar vi”.

Känslan när jag sedan vaknade och fick höra att allt gått bra och att njuren fungerade till 100 % – vilken lycka det var. När jag sedan åkte upp till avdelningen såg jag en skymt av min syster och mitt hjärta fylldes återigen av ren och skär glädje.

Min syster kom senare upp på avdelningen och allt var bara bra. Och när jag morgonen därpå såg henne komma gående i korridoren, ja då visste jag att jag tagit rätt beslut när jag bestämde mig för att donera.

Jag fick åka hem efter fem dagar, men det jag inte hade räknat med var den känslostorm som kom över mig när jag kom hem. Jag kunde inte förklara varför, men jag grät och grät och kände mig helt tom, trött och så sårbar. Jag förstod inte varför jag kände som jag kände. Allt hade ju gått bra! Jag mådde bra och framförallt syrran mådde ju bra!

Men jag kunde inte sluta gråta, det måste få komma ut. Senare har jag förstått att det är ganska vanligt att man kan känna så. När jag skriver detta har det gått tre veckor sedan operationen, jag är fortfarande väldigt trött och gråter en skvätt då och då. Min syster mår bra och jag ska snart återgå till jobbet. När ni läser detta har det snart gått fem månader.

Med min berättelse vill jag säga till er som ännu inte tagit ställning – GÖR DET. Gör er vilja känd!

Else-Britt

 

Allvarligt läge för självdialysen på Ryhov

Personal slutar och paviljongen kan komma att flyttas

Den framgångsrika och prisbelönta självdialysen på Länssjukhuset Ryhov är i gungning. Rutinerad personal slutar och nu finns förslag att flytta paviljongen.or även på andra dialysmottagningar i landet. Därför gick Njurförbundet centralt nyligen ut med uppmaningen om ökat statligt stöd för rekryterings- och utbildningsinsatser. Ett problem i dag är att det inte finns någon specialistutbildning för dialyssjuksköterskor.

Korsvis donation med Njurbytesprogrammet

Innan en levande donator kan bli aktuell görs alltid noggranna undersökningar för att ta reda på om givaren är lämplig för en njurdonation. En levande donator måste vara myndig, helt frisk och måste därför genomgå en rad medicinska och psykosociala undersökningar. Under denna utredning så testar man att den levande donatorn matchar mottagaren med ett antal kriterier så att den donerade njuren inte stöts bort av mottagaren immunsystem.

Det är inte alltid som en tilltänkt donator och mottagare passar ihop, exempelvis på grund av att de har olika vävnadstyper. Tidigare har man lagt ned utredningarna och patienten har istället ställts på väntelistan för att få en njure från en avliden donator. Nu kommer man i Sverige istället tillfråga både den som behöver en ny njure och den som vill donera en njure om de vill vara med i ett utbytesprogram.

Korsvis donation

Sedan 2016 finns det numera något som kallas för ”korsvis donation”. Exempelvis kanske en donator har blodgrupp A och inte kan ge till en mottagare med blodgrupp B, men det kan då finnas ett annat donator-mottagar-par där donatorn har blodgrupp B och inte kan ge till sin mottagare som har blodgrupp A. Då kan donatorerna byta plats med varandra.

Donator 1 ger till mottagare 2, och donator 2 ger till mottagare 1.

Gubbar-rosa-svart-njurbyte-text

Vävnadstyp

Varje människa har en specifik vävnadstyp, även kallad HLA-typ. I vissa fall händer det att den som ska få en njure har utvecklat antikroppar mot andra människors vävnadstyper. För att undersöka detta tas ett blodprov som kallas korstest, eller cross match. Prover tas både under utredningen och före planerad transplantation. Det är när detta test inte matchar som man kan vara aktuell för njurbytesprogrammet.

 

Njurbytesprogram 

 

Har du en levande donator som inte matchade dig? Vill ni medverka i njurbytesprogrammet? Läs mer nedan och se längst ner för kontaktuppgifter!

 

Genom att matcha levande njurdonatorer med andra personer än dem de ursprungligen tänkt donera sin njure till hoppas man nu kunna öka antalet njurdonationer i Sverige.

Om både mottagare och donator väljer att delta i programmet registrerar sjukvårdspersonalen personerna i ett särskilt datasystem. På så sätt kan matchningen av kompatibla donatorer och mottagare ske på ett smidigare sätt. Förhoppningen är att man på detta sätt ska kunna öka antalet njurdonationer med levande donatorer med tio procent, enligt en försiktig beräkning. Det skulle innebära att man skulle kunna genomföra cirka 15-20 fler njurtransplantationer varje år.

– Det kanske inte låter som en stor ökning men det betyder oerhört mycket för dem som står på väntelistan för en ny njure. Det är även fördelaktigt att få en njure från en levande donator eftersom njuren då är i lite bättre skick än en njure från en avliden donator. Samtidigt innebär fler donationer med levande donatorer att det blir färre personer på väntelistan för en njure från en avliden donator och att väntetiden därmed kortas, säger Per Lindnér, verksamhetschef för transplantationsavdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhus.

Utbytesprogrammet för njurar från levande donatorer bygger på ett samarbete mellan alla transplantationscenter i Sverige. Att få till ett nationellt samarbete har varit nödvändigt för att kunna få ihop en tillräcklig mängd med patienter till programmet. Tills att njurbytesprogrammet startar till hösten 2016 pågår ett arbete med att ta fram gemensamma regler och anvisningar för hur utbytena ska gå till rent praktiskt.

Man har i början av 2016 börjat identifiera möjliga donatorer och mottagare som ska vara med i utbytesprogrammet.

 

Om DU är intresserad av att anmäla ditt intresse eller att få veta mer om njurbytesprogrammet och korsvisa donationer – maila oss på njurbytesprogram@levandedonation.se

 

 

 

 

Sida 2 av 512345